onsdag 31 mars 2010

Dimma

Dimman har legat över Österlen idag, ytterligare fem lamm har fötts och vår dotter Tora har kommit hem från Istanbul.
Nu har lavendelhäckarna börjat klippas och några få brysselkålsstammar får pryda den så vårgrå trädgården.


















Spaden får forma om kaoset som råder efter förra årets trädgård, jag kantbeskär och kastar upp jorden för att förstärka formerna.

tisdag 30 mars 2010

När dammen vaknar och lammet Ylva


Dammen, tänk det känns alltid som den lever sitt eget självständiga liv skilt från allt annat , den verkar alltid klara sig, ja i vått o torrt så att säga. Det som trivs i vatten växer av bara tusan, det som inte klarar miljön dör fort, man liksom är nära självaste Darwin. Själv kan jag knappt simma men älskar vattenspeglar, insjöar, skogsgölar, trädgårdsdammar, eller bara ett nergrävt badkar med vatten, vatten som sedan får klara sig självt. Det är då det magiska uppstår.
Alltid när jag går till dammen finns det nåt att upptäcka, det kanske kryper nåt på botten o gömmer sig så fort min skugga råkar falla där, det jagas o äts upp, det läggs ägg på ett strå som befruktas senare i hemlighet, fåglar o bin dricker sig otörstiga, sländor kollar runt. Man har helt enkelt aldrig tråkigt runt ett vattenhål. För en stund släcker man sin själs eviga törst efter upplevelser.

Till vänster om stenen tittar en groda fram, den kanske tar mig för en hungrig häger eller nåt o sitter därför blickstill resten av vårt möte. Det är inte fel att lägga stenar o halvmurkna stammar på botten av sin damm, såna kan rädda inte bara den grodan utan alla generationer grodor därefter...




Små yrvakna iglar är alltid fascinerande.






Igår var SVTs Sydnytt på besök i fårväxthuset med anledning av avslöjandet att många svenska lamm aldrig får komma ut i friska luften, så vi visade upp Ylva som just föddes framför kameran, kolla videon nedan.
Nu kan vi avslöja att Ylva senare fick ett lammsyskon, iallafall hittade vi två viftande svansar när filmteamet dragit till Malmö och det kunde drickas råmjölk i lugn o ro.

måndag 29 mars 2010

Växthusmys o skatflytt


Marie i sitt älskade växthus, man hör hur vinden sjunger i takspröjsen men här inne så är det ombonat, dragfritt o fuktvarmt. Idag är det basilikadag; sorterna röd Rubin o vanlig grön Genovese. Åtta brätten blir det, över 800 plantor. I början av juni ska planterna fraktas till Katrinetorps herrgård i Malmö där de ska ingå i ett gästspel som vi blivit tillfrågade att göra tillsammans med Camilla Plum från danska Fuglebjergaard samt stadsträdgårdsmästarna i Malmö o Köpenhamn. I vår ruta blir det basilika o fårull...

Nu är alla tomaterna omskolade, var o en står i 2-liters ganska höga plastkrukor, s k rosenkrukor, så de har rejält med jord för att klara sig till utplanteringen i stora växthuset i början av maj, när lamningen är avklarad och alla fåren uppvallade på Rörums backar.
Idag såddes också ca 200 frön vardera av inkakrage o blåsalvia till innerträdgården, där de ska ingå i en eldig hörna med orange o rött o blått...

Innerträdgårdens norr- o österskyddande häck har vi de senaste dagarna gått hårt åt på höjden, vi har stått på stegar o bockar o klippt o tampats med yviga grova grenar.
Otroligt mycket grenar o ris av kornell, syren, fläder o snöbollsbuske ligger nu överallt i rabatter o gångar, det får torka lite innan vi eldar upp det om några veckor. Honungsrosen som bildar båge i gången mot dammarna sticker ensamt upp mot himlen o klätterrosen Albertine´ som klättrar i kornellträdet på väg ner mot stenbordet får nu chans att breda ut sig ordentligt.
När vi äntligen gått varvet runt med häcken känns det jätteskönt, vi har försummat den de senaste åren o nu var det verkligen dags. Å vad ljust det blev! Och skatparet får bygga vidare på sitt bo nån annanstans...

Första lammet o andra helgbestyr


Ullrik, kanske den kan heta, årets första lamm som föddes på söndagsmorgonen i fd pumpalandet utanför stora växthuset. Ett fint enfött bagglamm av en tacka som ilsket markerar genom att stampa med frambenen när man närmar sig. Så ska det vara förstås, men vi måste ju få känna lite på det, o så bar vi in det i växthuset frampå kvällen o tackan kom efter så småningom. Vi passade på att öronmärka direkt, om bara nån dag så hinner man aldrig ifatt det igen... (Tack Mikael att du åkte hit o checkade allt när vi var på Kulturen i Lund o pratade trädgård). Många intresserade tackor som också verkar ha jättenära till lamningen kommer efter en stund fram till Ulrik o nosar. Vänta ni, snart har ni egna ulltottar!

Nåt av det finaste med att ha får är nog att vårje vår få uppleva detta förunderliga samspel mellan lamm och tacka runt födseln, med dofter o beröring etableras det starka livsband som håller ihop fårkärnfamiljen men också hela flocken under sommarens kringströvande.




Många år senare kan man, om man är uppmärksam, se att mor o dotter får håller ihop när ”faror” o stress dyker upp, som vid fårklippningen.


I helgen hölls också årsmöte i Kulturföreningen Mandelmanns Trädgårdar, styrelsen o några till satt vid kaminen i gårdsbutiken o gick igenom förra årets verksamhetsberättelse med alltifrån barnföreställningen ”Vems lilla mössa flyger” den 5e juli över Fluxusföreställningen med Bengt o Staffan, Jan Erik Vold som sjöng Dylansånger på norska, Lisbeths o Alexandras danshappening på gödselhögen, den välbesökta klezmerkvällen med Jan Mark, den spännande konstdebatten om Kivik Art ledd av Thomas Millroth, Andromedas ljudinstallationer i buskarna till avslutningen med Det Kongelige Kapels växthuskonsert den 23 augusti.

Kulturproducenten Anna Thelin, Rörum, valdes till ny ordförande efter avgående Staffan Olzon som varit ordförande sedan starten för tre år sedan. Tack Staffan för all inspiration o nedlagd kraft under denna tid - du är alltid välkommen tillbaka att spränga salladshuvuden, låta diktrader regna ner från växthushimlen eller proppa munnen full med polkagriskarameller tills munnen bågnar o andra fluxustokigheter. Du är o förblir oefterhärmelig o alltid inspirerande för oss alla.
Inget årsmöte utan lite för själen också, o ordförande Staffan högläste ur boken ”1001 sätt att leva utan att arbeta” av amerikanen Tuli Kupferberg.
”Ät munkarna runtom de bortslängda hålen” o många andra tips gavs åt oss i skenet av brasan

söndag 28 mars 2010

Nu blommar hasseln

Nu är det nog bråttom att få till det om man är en hasselbuske. De långa stinna honungsgula hanhängena dinglar från grenarna, varje vindpust tar tag i dom o skickar iväg moln av frömjöl mot nya buskar, nya möjligheter.

Och målet är ju bara betagande vackert, den lilla, lilla röda honblomman som sitter i toppen på honhänget.

Den är så oansenlig att man gått nästan hela livet ovetande om dess blotta existens.

Lycka till där borta med vinden!

fredag 26 mars 2010

Växthusriddaren från Lomma


Det inte Ingemar Sjöholm vet om växthusbyggande är nog inte värt att veta. Ingemar, med sin glasskärarkniv o medfödda oräddhet för höjder har i snart femtio år farit landet runt och lagat o nybyggt alla sorters växthus. Åt yrkesodlare, plantskolor o botaniska trädgårdar.

Byggmaterialen har under detta halvsekel skiftat från enkelglas, träspröjs och trästomme på femtiotalet, dubbelglas, träspröjs o järnstomme på 60-70-talen och därefter av kanalplast, aluminiumspröjsar o galvad järnstomme i nutid.

All denna växthushistoria speglas i en o samma människa. Ingemar Sjöholm från Lomma.

Och som till på köpet är en människa med smittande arbetsglädje och som alltid är glad för att träffa nya människor.


Vi hade den stora turen att råka på honom förra året o sen dess har vår växthusflotta gått en ny vår till mötes med hjälp av kitt o vitfärg o påhittighet.


Just i detta nu byggs det fjärde o sista växthuset, i plantskolan. Av enkelglas o trä. Cirkeln är sluten.

tisdag 23 mars 2010

Ibland tvingas man välja väg

Ikväll får man välja mellan nöjena; antingen soppa och trädgårdsföredrag med Lars Krantz uppe på restaurant Allé eller också årsmöte i Rackapottsvägens vägsamfällighet med te o smörgås på Nybo, granngården. Hmmm...

I vilket fall kom Marie hem alldeles upprymd o nöjd efter föredraget, helt utan fotografier till hjälp hade trädgårdsmästaren från Ockelbo formligen trollbundit alla. Han smakar på orden, vilar på dom, målar upp bilder för ens inre och allt blir till ja, ren konst. Och man fnittrar också mest hela tiden. Tack Lars!

Gustav kunde iallafall cykla till sin begivenhet, och styrelsen fick ansvarsfrihet för 2009 och de myckna väghålorna och fyllning med bergskross 0-18 mm och de höga kostnaderna för årets snöröjning ventilerades. Ordföranden lotsade oss igenom alla punkterna på dagordningen helt utan fotografier till hjälp, och jag kände att, något så vardagligt som en grusväg är ju också nåt fint att samlas kring.
Tack Thomas!

Dags för miljöombyte!

Idag fick vi äntligen ner alla fåren till stora växthuset, det är hög tid nu för till helgen börjar lamningen om vi räknat rätt med baggsläppet. En del tackor är verkligen jätterunda o vankar klumpigt o nästan otåligt av o an. Vi har halmat ordentligt inne i växthuset så tackorna ska kunna hitta sig en skön plats när det är dags för nedkomst. Nu är det bara att vänta o se...

måndag 22 mars 2010

Med tänder känsliga för grönt

Det finns vissa saker som är gröna så här års, som är gröna jämt, som en osåld julgran från julmarknaden till exempel. Nu får den ett värdigt slut, i käften på en vitaminsugen gris.




Båda överlevde dom julen, överlevde tjugondag knut,
överlevde de magra dagarna i februari,
överlevde mannaminnevintern, ända tills nu.
Nu gick det inte längre, grisen fick den till slut, med sina tänder känsliga för grönt.





söndag 21 mars 2010

Vårtecken höga o låga

Vi vaknade upp imorse till ett nytt landskap, hela lördagen var vi i Jönköping o gav ekotips för hem o trädgård på en tillställning, bilade hem på natten och nu, snöhögarna är i stort sett borta. Det är nog lika bra att glömma bort all denna vintern, ingen kommer ändå att tro oss om hur det tog en halv dag att ta sig upp med traktorn till fårhuset, om all nerlagd möda med skottning, frysta kranar och hönsvattenbärande, det verkar nästan bara ihopdrömt. Tur att bildbevis finns!













Plötsligt hittar vi en liten padda på gårdsplanen när det börjar bli kväll, den har antagligen lurats att vakna lite för tidigt, så vi hjälper den tillbaka in i stenröset, den var jättekall på magen.











På himlen hördes den vackra uppfodrande transången lite då o då under dagen. Tänk om de ville stanna här vid dammarna, om bara så för några dagar, gör ni det så kan vi nog leta reda på den där paddan igen till er. Det vore verkligen nåt med trandans här...

Sen kollade vi in vitlöken upp i backen, jorå, den har vaknat minsann, i nästan alla raderna tittar det fram vita små yrvakna lökspetsar ivriga att sola sig.
Vitlöken växer verkligen i en nerförsbacke i år, här kan inte mycket vatten dröja sig kvar i jorden och frysa till runt rötterna, o hjulhackan står beredd att bättra på kuporna uppe på höjden, tänk att vi glömde ta in den höstas, nu har den nog rostat litegrann...

Förra våren fick vi nya invånare i trädgården, vi satte upp en stor öppen holk högt uppe i en alléask o det dröjde inte länge innan ett par tornfalkar flyttade in. De verkade nöjda med nybygget, hungriga på sork o smådjur fick dom sen en kull ungar som satt o spanade på oss på försommaren.

Idag har verkligen vårhormonerna satt igång hos dom igen, dom flyger hit o dit runt holken o hetsar upp varann och verkar inte bry sig om kråkor o skator som verkar nyfikna på deras kärleksrundor. Här syns en av dom med sin rödlätta dräkt ta igen sig mellan varven.

torsdag 18 mars 2010

Äntligen kan man ströva på backarna igen!


Nästan helt oåtkomliga för all snö har de legat där i flera månader, ja sen innan jul; våra betesbackar med Ensamma trädet, Láhojen med dess stora flata utkikspost mot Hanöbukten och de södervända trolska sluttningarna ner mot Rörums södra å.

Traktorvägarna o fårstigarna har noga dolts under meterhöga snödrivor, bara viktlösa harar har kunnat korsa det trettio hektar stora betesområdet, som ju egentligen är gården Djupadals o dess invånares hjärta. Här uppe, nära avenbokar o ekar, kan man alltid rensa bort gamla tankar, bli genomblåst av ljumma sydvindar och få kraft till nya gärningar.

Extra gott är det att se vallhundarna bara rusa runt o leta upp dofter och spår efter vinterns händelser, Saffran hittade en liten benhög som hon direkt satte tänderna i... Muskot satte efter en uppskrämd hare som med lätthet drog ifrån henne på skaren.

Helt klart var det värt all snöskottning och frusna vattenslangar för att få uppleva allt detta, övergången till det nya året o allt det som bara väntar få att växa till, påhejat av sol o regn.


Det är hög tid att tänka på att hugga upp ved till nästa vinter, den ska ju vara klyven innan påsk säger man här i trakten. Det ligger lite vindfällen här o var, nere vid ån har ännu en alm dukat under, synd att den tog med sig fårstaketet i fallet. Det måste lagas innan betessläppet fram i maj. Men det blir ju mycket värmande ved iallafall.
Nere vid ån anar man att vårfloden är på gång, vattnet verkar redan ha bråttom mot havet och det slamrar o skvätter om laxtrappan. Som kontrast till alla storslagna vyer o berusande ljud så går jag intill en avenbok, fångar en liten gren och granskar knopparna, här inuti ligger bladet, blomman o frukten beredda att vilken dag som helst börja sitt eget liv.


Varje vår tänker jag att jag inte får missa dessa spännande växlingar, det är som med barnen, plötsligt en dag så bara står de där, vuxna och är på väg bort. Bort mot sitt eget liv.
Varför var jag så ouppmärksam, just på själva förändringen?

tisdag 16 mars 2010

Praktikanter och vårfåglar

Nu har våra första praktikanter kommit och det är för oss ett vårtecken som gott som något!

Frida från Hvilans trädgårdskola i Åkarp ska vara här i två veckor och Lillian från Lund kommer hit två dagar i veckan under våren.

Idag är det dags att skola om de första bredsådderna med tomater.












Och det finns alltid lite mer frön att pilla ner, ett i taget!

”Barnkammaren” har blivit större men platsen fylls snabbt upp med omskolade småplantor. Det blir fort trångt!

söndag 14 mars 2010

Vintertäcket ligger ännu tungt i plantskolan

Anders, kul att se dig här igen med hatt o allt. Visserligen sover din plantskola fortfarande men ändå, nu kan man börja drömma om alla nya underfundiga växter man skulle vilja plantera.

För bönder o fruktodlare här på Österlen så innebär nästan alltid påsken ett startskott för vårbruk o sådder, men i år kan man ju undra hur det blir med det?
Det kan plötsligt gå fort, även om inte solen just idag verkar bita nåt på skaren.
Kalendermässigt är det inte långt till påsk o våren iallafall.

Det var nog tur du skyddade dina småplantor med halmbalar o glasrutor för vem kunde ana vilken vinter vi skulle få i Skåne.

Det ska i alla fall bli jätteroligt att ha dig här på gården i år igen, alltid med nya lustiga plantor och kufiska bärväxter.

”Pröva pröva, det här bara måste du smaka på”, ja så brukar det låta.
Och då handlar det om saker som blåtry, gojji-bär eller bara ett vanligt åkerbärshallon o då bara måste man ju prova.

Buskar o träd som stått vinterförvarade tätt intill varann alldeles vid gråstenslängorna verkar överlag ha klarat sig, knopparna har börjat svälla både på magnolia o kvitten.












Och om allt går som tänkt så öppnar Anders sin plantskola med inriktning på permakultur här till påsken.

Kolla in mer på
ensammatradetsplantskola.blogg.se

lördag 13 mars 2010

Plöstligt lyste det upp i natten!

Nu har vi fått in växthusarmaturerna i nya plantväxthuset, de nyuppkomna plantorna ska denna kalla vår inte lida av ljusbrist iallafall tänkte vi o drog sladdar o dammade av lamporna som legat på en hylla sedan förra våren.
Hittills har vi ju haft cafeväxthuset i innerträdgården som plantuppdragningshus men i vinter har vi ju byggt ett bättre isolerat och läplacerat litet hus om 60 kvm, o med betonggolv för att lättare hålla rent o städat ifrån skadedjur och svampsporer. Senare när vi kom hem på kvällen o det blivit mörkt fick vi en otrolig upplevelse, på den annars ganska mörka gården lyste det som om ett rymdskepp landat på gödselplattan bakom dasset.

Det börjar bli riktigt grönt nu i sålådorna som skymtar bakom bubbelplasten, och trångt så det börjar bli dags att utöka barnkammaren..




Äntligen har kronärtsskockorna tittat upp!



Idag sådde vi gul lök, vi brukar lägga 3-4 frön i varje liten plugg så att de får trängas lite, de klarar dom bra och sen när de planteras ut så får de fortsätta kampera ihop,det blir ändå rejäl storlek på dom har vi märkt. Vi brukar alltid ha både sådd lök och inköpt sättlök, på så sätt få man en lång skördesäsong av lagom stor lök med grön blast, dessutom har vi märkt att den sådda löken ofta håller sig friskare och verkar stå emot svampangrepp bättre.

En del lökfrön bredsår vi i champinjonlådor, liksom purjolök. Påsen med vår purjofavorit, den violettskimrande St Victor, öppnar vi också o bredsår, det räckte till tre blålådor med ca 200 frön i varje.

Det är dom här man suktar efter!

fredag 12 mars 2010

Att råka på en gammal polska

Häromkvällen råkade jag halka in på för mig okända sidor i skånefyran av Svenska låtar, här fanns en drös låtar nedtecknade från en speleman, Nils Persson (1814-1897) som var skräddare i Glemminge o kommen från en stor spelmansläkt tydligen.

Först hittade jag en tretaktspolska, nr 1171, som hade en sån magisk o skön förstarepris, jag kan fortfarande inte sluta spela den hela tiden, andrareprisen däremot kändes mer påhängd, liksom mer toner än innehåll, på något vis kan jag fortfarande inte lägga ihop repriserna o få en juste helhet, men, jag jobbar på det.

Jag kollade vidare i noterna o hittade en brännvinspolska, nr 1188, i rak tvåtakt, såna spelades på fester när det var dags att servera starkvaror, och, här fanns plötsligt vackra, unika slingor som man nästan hört förut, låten är liksom med i en tradition, men är ändå ”ny”, ja för mig åtminstone.
Här liksom kompletterar repriserna varann, den ena mer rak o den andra mer löpande o drömmande, ja så läser jag noterna i alla fall. Sedan är det ju annan sak hur det verkligen lät när Nils själv underhöll på gästabudet eller bröllopsfesten...

Igår när Aaron o kontrabasen var hemma passade vi på att spela in den. Nu har han farit tillbaka igen till Lunnevad. Det gäller att passa på...

Lyssna på Brännvinspolskan

onsdag 10 mars 2010

Hungriga harar

Fruktodlaren o biodlaren o ur-österleningen Hans Gustavsson från Sandvången, ja vi kallar honom BiHans rätt o slätt, kom förbi igår o vi pratade bort en stund, eller rättare sagt, en högtidsstund, för mitt i allt småpratet så kommer bra o viktiga tankar o idéer fram. Efter en slät kopp kaffe o lite prat om den o den så sa han plötsligt:


- Hararna har gått hårt fram med träden nu i vinter.

Och visst har vi märkt det även om man inte riktigt orkat ta till sig det och än mindre gjort något åt det. Hur som helst gick vi fram till fönstret o tittade ut mot äppelträdsgången i innerträdgården och den ljusa framgnagda innerveden tittar fram här o där på nästan alla de små äppelträden. Ändå står träden ju så nära huset, alldeles där vi o hundarna rör oss så gott som dagligen. Det höga snötäcket har ju också gjort att gnagskadorna når högt upp i träden.

Sedan går vi en runda i trädgården vilket knappt varit möjligt tidigare för all snö och man blir så himla ledsen när man ser alla skador på träden, man tappar först verkligen sugen. Vår äppelspaljegång, med RødIngridMarie som vi byggt upp under de senaste fem åren med sommarbeskärning och hängt tyngder i grenarna o som börjat ge jättefina senhöstfrukter.
Nu står dom nästan helt ringätna och kommer snart att kämpa för sina liv när savströmmarna i barken inte får flöda fritt.

- Och under snötäcket har säkert sorkarna haft det bra och kunnat härja fritt, sa BiHans. Och där har dom ju ingen brådska heller och ger sig inte förrän de putsat och gnagat i sig alla rötter, o sen står trädet där o blåser omkull så fort tjälen går bort.

- Hmm... Vad gör vi?

-Pensla dom med ympvax så fort ni kan, sa BiHans. Annars torkar dom ut så fort solen börjar värma på dagarna.Och skär tillbaka grenarna så trädet kan slå nytt. Ta vattenlösligt ympvax o en stor pensel för det är stora ytor som ska målas.


Sen for BiHans hem till sitt och vi står kvar och kollar lite närmre på skadorna, på de allra flesta träden finns på någon sida en hel bark kvar, till exempel vid stödpinnen har inte djuret kommit åt att gnaga helt runtom, så nog finns lite hopp.

Sedan går vi på skaren och kollar runt bland de andra träden och det finns gnagskador lite varstans men alla päronträd och alla plommonträd verkar ha klarat sig. Helt klart har äppleträd prioriterats av hararna, de har nog sötare bark. Och av äpplena är det som om Aroma o IngridMarie är mest begärliga, en del av dessa får vi nog ersätta med nya...


De träd som råkat hamna innanför hönsens elnät o där snön inte tyngt ner det för mycket har haft tur.
Träd som utrustats med gnagskydd har i en del fall inte heller klarat sig eftersom hararna lätt kommit upp högt för all snö.

Nu gäller det att rädda det som räddas kan. Ympvax var det ja, är det KRAV-godkänt månntro, det kan ju innehålla tillväxthormoner som visserligen skulle vara bra nu, det får vi kolla upp innan vi gör något.
Helt klart får vi senare i vår stärka barken med lera och koskit.

Kanske är det lönt att prova på en bryggympning på dom träden som är mest åtgångna.