torsdag 17 november 2011

Årets sista blomma - en blekgul örebroare!



Tänk att den lyckades blomma till sist - innan vintern - solrosen från Örebro.

Redan i oktober märkte vi att något hände med de redan långa stjälkarna, de liksom styvnade och reste sig ännu längre upp mot skyn och började knoppa till sig i topparna.
Förra året fick vi en liten frösådd planta av Helianthus maximiliani från Per och Margareta, de ivriga frösamlarna och entusiasterna som vi träffat genom Glanshammars trädgårdsförening.
Per var lite missmodig, trots flera försök hade den aldrig hunnit blomma i deras trädgård, och nu ville han se om det kanske kunde gå här på Österlen - med våra långa milda höstar.



Och den lyser verkligen upp, även om man bäst njuter den från en liten stege.
Eller från fönstret på andra våningen.



Blir man hungrig och råvarorna tryter kan man också göra som siouxerna i NordAmerika, gräva upp rotknölarna och göra en soppa. Den är ju också nästkusin eller så till jordärtsskockan.
Tack Per o Margareta - vi ses i föreningen, som också är vår numera!

torsdag 3 november 2011

Förberedelser för kvällens - förhoppningsvis - 221 soppor



Här är den tvåhundratjugoförsta buketten vattenkrasse plockad för denna gång - och den behåller vi själva. Resten hämtades för en stund sedan av bonden Bengt på Mossagården för att till slut dyka upp i prenumererade ekogrönsakslådor i Lund o Malmö.

Nu ska här soppas, men först får den tjänstgöra som blombukett en stund.


Få bladgrönsaker är sig själv nock lika mycket som vattenkrasse, den klarar att fylla ut en hel soppkastrull alldeles själv, kanske bara i sällskap av några fattiga potatisar - o en skvätt grädde.

Alltså - hacka blad o stjälkar o fräs i lite ekosmör, tärna ner två skalade potatisar som också får brynas i smöret, och efter en stund häll över någon liter kokande vatten, koka en stund o mixa soppan slät o så grädden, salt, peppar - färdigt!


Vattenkrassen klarar livhanken ännu ett tag mycket tack vare att den skyddas av på dagen uppvärmda granitstenar i kanalen där kalkrikt källvatten alltid rinner.


Och på kvällen kommer kylan smygande - hoppas vattenkrassen står pall ännu en tid!


Smaklig måltid alla lådprenumeranter!